En fin liten bok. Inga onödiga krussiduller. En huvudperson man inte kan tycka om. Man måste ta reda på hur det går i alla fall. Jag ska absolut läsa fler böcker av Hans Koppel, som egentligen heter något annat (läs mer på Wikipedia). Köp pocketversionen, den är så snygg.

Man kan lyssna på Bo Kaspers orkester när man läser, för det passar i förorten. (Spotify: Bo Kaspers Orkester – Hon är så söt).

På AdLibris.

Betyg: 5

Även om denna finns på svenska (titel: Man utan minne) så valde jag den engelska för att det är kul att läsa så som författaren tänkt sig boken utan att den först filtreras genom en översättare. Detta är en ganska simpel, men intressant historia, om en man som tappar större delen av sitt minne. Den är välskriven och väldisponerad och i min mening lagom lång. Nicole Krauss skriver inte mer text än vad historien håller för. Hennes språk är behagligt och även om hon bitvis använder svåra ord och uttryck, som åtminstone inte hör till min vardagsengelska, så blir det aldrig jobbigt att förstå. Eftersom Nicole Krauss är den hon är så är det inte lätt att undvika dra paralleller till Jonathan Safran Foer, hennes make. Jag tycker om sättet de skriver på och måste säga att Nicole Krauss skriver med än större enkelhet än Jonathan Safron Foer. Historierna de berättar är lika fyndiga och enkla, men i Man walks into a room hålls språket på en nivå som än bättre passar historien. Läs denna!

Då detta är en Penguinutgåva så får man ett behagligt storpocketformat, men vem gjorde omslaget? Om jag inte vetat vem författaren var hade jag aldrig plockat upp denna bok, med ett så rysligt omslag. Den svenska pocketverionen är bra mycket snyggare.

Om man vill lyssna på musik till denna bok så tycker jag att Charles Ives kan passa, hela fösta symfonin. (Spotify: Charles Ives – Symphony No. 1: Allegro Con Moto)

På AdLibris:
Man walks into a room
Man utan minne – pocket

Betyg: 5

fantazi giyim