En märklig berättelse. Den rivstartar och sedan tänker man: -“Jaha, då var historien slut och det är flera hundra sidor kvar. Hur ska det kunna bli något av det?” Men, håll ut. Du blir belönad. Trots det begränsade utrymmet berättelsen utspelar sig på så känns den aldrig trång eller enahanda. Och trots det begränsade antalet karaktärer som finns med i berättelsen så är det aldrig ett problem, utan snarare behagligt. Berättelsen rör sig lika långsamt som båten, men det är ju som alla förstår inte färden utan intrigen som är det spännande i denna bok.

Berättelsen filmades 2012, men jag har inte hunnit se den ännu. Jag skulle kunna tänka mig att den gör sig bra som film och jag hoppas att man tagit fasta på den långsamhet som finns i boken.

Jag tycker att man kan lyssna på David Sylvian när man läser denna bok. Gärna en av hans äldre soloalbum. Det ger samma lite ensliga och samtidigt ombonade känsla som även boken förmedlar. (Spotify: David Sylvian – Gone To Earth )

Betyg: 5

På AdLibris: Berättelsen om Pi

Om filmen ppå IMDB: Berättelsen om Pi

fantazi giyim