För ett par dagar sedan hörde jag på Sveriges Radio P1 att en av de planerade återföreningarna av vissa utvalda familjer som delats i Nordkorea och Sydkorea faktiskt hade blivit av. Då kom jag att tänka på följande böcker. En handlar faktiskt om själva delandet av Korea, en handlar bland annat om Nordkorea efter delningen och en handlar om Japan och Kina och konflikten mellan dessa länder.

Berättelsen om herr Han / Hwang Sok-Yong

Detta är en skönlitterär bok med historisk anknytning. Den beskriver hur tokigt fet blir när folk inte vill eller kan förstå och göra något åt större skeenden. Hur kan man veta vilken halva som skulle bli den bra och hur skulle man kunna veta att man inte kan ångra sig efter att man valt. Hur kan man ta reda på vilka politiker, eller arméer, som går att lita på och hur är det när det känns som om ingen med makt går att lita på.
Betyg: 4
På AdLibris: Berättelsen om herr Han (har tydligen utgått)
På bibliotek: Berättelsen om herr Han

Hälsningar från ondskans axelmakter / Caroline Salzinger

Här radas den ena diktaturen upp efter den andra. Störst intryck på mig gör dock Carolines besök i Nordkorea. En overklig kuliss. Helt absurd och man vet egentligen inte hur man ska ställa sig till länder som detta. Vem är det mest synd om i dessa länder?
Betyg: 4
På bibliotek: Hälsningar från ondskans axelmakter

Tokyo / Mo Hayder

Här vävs en deckarhistoria samman med  ett historiskt skeende på en annan plats i ett annat land. Nutidsdelen utspelar sig i Tokyo och den historiska delen beskriver massakern in Nanjing (se Wikipedia) . En märklig och välskriven berättelse som är väl värd att läsa.
Betyg: 5
På AdLibris (Engelska): Tokyo
På bibliotek: Tokyo

Det finns ingen musik som jag vill knyta samman med dessa dystra berättelser.

Detta är en ung pojkes betraktelser över hur det är att gå från att vara barn och gå i skolan till att vara vuxen och tjäna sitt eget uppehälle. Den utspelar sig i fattigkvarteren, Montedidio, i Neapel på 1950-talet. Detta är ett helt annat Italien än det som möter en idag, men samtidigt finns det många italienare som vuxit upp i denna miljö. Boken är skriven i någon slags dagboksform och pojken som skriver har skrivit både på italienska och på den lokala napoletanska dialekten. De uttryck som skrivits på napoletanska är inte översatta, något som jag inser är en stor del av bokens finess, men som jag mest tycker är lite tröttsamt i längden. Är man väldigt intresserad av Italien, som jag är, så är boken läsvärd och eftersom den är ganska kort så går det fort. Annars tror jag det finns annan italiensk litteratur man kan läsa först, till exempel Stål av Silvia Avalone.

Elisabeth Grate förlag var nytt för mig och de har en ganska spännande utgivning, som jag ska undersöka närmare.

När man läser denna tycker jag man kan höra på Connie Francis That’s amore. (Spotify: Connie Francis )

Betyg: 3

På AdLibris: Montedidio

Denna valde jag att läsa på svenska, trots att originalspråket är engelska. Man blir så trött av att läsa på engelska och ibland vill man bara läsa och njuta av historien. Nicole Krauss skriver på ett finurligt sätt och även denna historia fångar en, trots att den egentligen bara hålls samman av ett skrivbord. Det som skiljer denna från en femma är att jag bitvis tyckte att historien var svår att följa. Den flätas dock samman vad det lider, men jag har svårt att hålla modet uppe om det tar för lång tid innan man förstår hur saker hänger ihop. Dock är en av bokens stora förtjänster att den enkelt rör sig genom tid och rum. Det stora huset är helt klart läsvärd och jag har redan införskaffat fler böcker som Nicole Krauss skrivit.

Det finns en amerikan som kallar sig Beirut och han skriver musik på ett lika svårgreppbart sätt som Nicole Krauss skriver böcker. Lyssna gärna på hans andra platta medan du läser Det stora huset. (Spotify: Beirut – The Flying Club Cup )

Betyg: 4

På AdLibris: Det stora huset

Detta är den tredje boken som handlar om 1900-talets mörka Barcelona. Trots den dystra inramningen så beskrivs Barcelona på ett så drömskt vis att man vill åka dit, precis som i de tidigare böckerna (Vindens skugga och Ängelns lek). Av de tre böckerna som kretsar kring bokhandeln Sempere & söner och De Bortglömda böckernas gravkammare så är detta den näst bästa. Den första, Vindens skugga, är en av de bästa böcker jag läst så att denna inte når samma nivå är inte så konstigt. Dessutom hade jag inte samma höga förväntningar när jag läste Zafon för första gången som jag hade nu med bok nummer tre. Som vanligt är det bra driv i historien och samtidigt som denna bok försöker nysta upp det som tidigare beskrivits ur andra personers perspektiv, i de båda föregående böckerna, så känns det tyvärr lite som en nödvändig transportsträcka. Man vet bara inte riktigt vart denna transport skall föra oss läsare. Kommer det fler böcker i serien? Jag hoppas nog att Zafon är klar med dessa berättelser och att han i framtiden kommer att överraska oss på samma vi som när han skrev Vindens skugga med nya berättelser i nya miljöer. Fast jag kommer att sakna dessa berättelser. Kanske kan man göra film av det och genom filmerna bringa ytterligare klarhet i vissa dunklare delar av skeendet?

Till denna bok passar det att lyssna på Junior Boys eftersom deras melankoli och melodier speglar stämningen i boken. (Spotify: Junior Boys – So This Is Goodbye )

Betyg: 4

På AdLibris:  Himlens fånge (storpocket)

Andra böcker av Carlos Ruiz Zafon:

Titta även på författarens egen hemsida, där ser det väldigt mycket ut som om vi har en fjärde del att se fram emot.

Ska man skriva om denna bok så måste man först och främst nämna en av dess främsta förtjänster; bilderna. Boken är full av förklarande bilder som författaren, med viss hjälp av andra, letat fram ur gömmorna hos olika samlare. Jag vill gärna tro att det är så att bilderna inspirerat och styrt historien. Berättelsen utspelar sig under två tider och bilderna är verkligen hämtade från dessa olika eror, på riktigt. Formgivningen är lysande även om man ibland kunde önska att man i den svenska versionen ansträngde sig lite mer när det ska föreställa handskrivet och faktiskt skriva detta för hand och inte ta ett typsnitt som simulerar handskrift. Men, det förändrar inte det faktum att det är en visuellt tilltalande bok. För en vuxen går det fort att läsa boken och jag tänker att den hade passat utomordentligt bra som film och hoppas att något lagom stort filmbolag köper rättigheterna. Boken har sålt bra i USA, så sannolikheten för det är ganska stor.

Själva berättelsen är lagom spännande, för en vuxen, och säkert jättespännande för målgruppen 12-15-åringar. Den är verkligen läsvärd för gamla som unga och av mig får den en fyra.

Det kan vara värt att notera att det kommer en fortsättning av historien i dagarna som heter Spökstaden, andra delen om Miss Peregrine.

Det passar att lyssna på Tonbruket när man läser denna, eftersom även de rör sig mellan tidsepoker i sin musikstil. (Spotify: Tonbruket )

Betyg: 4

På AdLibris: Miss Peregrines hem för besynnerliga barn

fantazi giyim