Detta är en ung pojkes betraktelser över hur det är att gå från att vara barn och gå i skolan till att vara vuxen och tjäna sitt eget uppehälle. Den utspelar sig i fattigkvarteren, Montedidio, i Neapel på 1950-talet. Detta är ett helt annat Italien än det som möter en idag, men samtidigt finns det många italienare som vuxit upp i denna miljö. Boken är skriven i någon slags dagboksform och pojken som skriver har skrivit både på italienska och på den lokala napoletanska dialekten. De uttryck som skrivits på napoletanska är inte översatta, något som jag inser är en stor del av bokens finess, men som jag mest tycker är lite tröttsamt i längden. Är man väldigt intresserad av Italien, som jag är, så är boken läsvärd och eftersom den är ganska kort så går det fort. Annars tror jag det finns annan italiensk litteratur man kan läsa först, till exempel Stål av Silvia Avalone.

Elisabeth Grate förlag var nytt för mig och de har en ganska spännande utgivning, som jag ska undersöka närmare.

När man läser denna tycker jag man kan höra på Connie Francis That’s amore. (Spotify: Connie Francis )

Betyg: 3

På AdLibris: Montedidio

Share and Enjoy:
  • Facebook
  • Twitter
  • Google Bookmarks
  • RSS

Leave a Reply

fantazi giyim